Bloggen har flyttat!

Eftersom Google/Blogger beslöt att stänga ner min blogg utan att meddela anledning eller hur länge det skulle gälla, så startade jag en ny blogg hos Wordpress.

Numera huserar jag på adressen ultrazebban.com, välkomna dit!

Många roliga nyheter!

Att starta en webshop är nog bland det roligaste man kan göra. När det dessutom dyker upp beställningar från människor som man inte känner så är lyckan total. Jag trodde ju att det primärt skull vara vänner och bekanta som köpte, men så är inte fallet. Ska jag ta det som ett tecken på att jag inte har så många vänner? Nä, jag bara skojar. Ryktet om Runners Gear har ju mina vänner och bekanta hjälpt till att sprida.

Test av produkter
Idag tänkte jag berätta om några av de nyheter som jag hunnit testa själv. Vi börjar med Hammer Nutritions Bars. Hammer gör stor sak av hur naturliga deras bars är. De innehåller inte konserveringsmedel, transfetter, soya, jordnötter, raffinerat socker, mjölkprodukter eller andra tillsatser. De är helt vegetariska och de flesta ingredienser är certifierade organiska produkter. Baren är kallpressad, vilket ger dem ett "hemmagjort" utseende, inte alls det "tillverkade" utseende som de flesta bars har. Dessutom har den inget överdrag, vilket är ovanligt. Alla bars jag provat har haft någon sorts ytbeläggning eller "skal".

När jag öppnade min första Hammer Bar blev jag lite förvånad av utseende just för dess "hemmagjorda" look. När jag sen smakade på den så förstärkes det intrycket, för den smakade verkligen som jag gjort den själv, dvs inte alls någon konstgjord konsistens eller smak. Konsistensen är mjuk och den innehåller inga stora bitar av något, vilket båda är en fördel om man använder den under träning eller lopp. Jag vill slippa tugga mycket eller få en massa små bitar som sen stannar kvar överallt i munnen. Mina egentillverkade Runekakor blev just så. De man köper är klart mycket bättre ska tilläggas.

Den första jag valde att testa var baren med det smidiga namnet Cashew Coconut Chocolate Chip (C4). Eftersom jag är en godisråtta av rang så klingade det namnet väl i mina öron. Jag hade kanske förväntat mig mer av en Chocolate Chip Cookie, men smaken var det verkligen inget fel på, tvärtom! Jag provade även de andra två varianterna och blev inte besviken. Almond Raisin och Chocolate Chip är båda väldigt goda, men C4 förblir nog favoriten tillsvidare.

Tack vare konsistensen så gick det fort att äta den och jag slapp rester i munnen efteråt. Den fungerade utmärkt som ett nyttigt mellanmål och kommer få följa med på långpass och lopp framöver. Nästa stora test blir på TEC i april.

Om ni blir sugna på att testa så ange rabattkoden "Prylblogg" i kassan så får ni 10% rabatt. Gäller tills jag publicerar nästa inlägg, så passa på! OBS! Koden kan inte kombineras med andra rabattkoder.

Runners Gear har öppnat!

För drygt ett år sen registrerade jag domänen runnersgear.se med tanken att det en dag skulle bli något av det. Först valde jag att skapa en prylblogg med samma namn, men under året som gick så grodde tanken att ta nästa steg. I januari började idéen att materialiseras. Första steget var att få avtal med Hammer Nutrition och Nathan Sports, två av de leverantörer som har ett sortiment som jag verkligen kan stå för och som jag själv har testat mycket av. När det stod klart var det bara att pussla ihop detaljer såsom fraktavtal, bokföring, val av webshop etc för att till slut ha något färdigt.

Förra veckan var det så dags att slå upp portarna till nya Runners Gear. Sortimentet är fortfarande sparsamt, eller kanske fokuserat är ett bättre ord? Jag kommer initialt fokusera på produkter från Hammer Nutrition och Nathan Sports. Målet är att ha högre tillgänglighet och lägre priser än vad Hammer Nutrition erbjuder från UK. Jag har tagit hem en hel del av de produkterna som jag själv eller mina vänner använder, men om ni vill att jag lagerför era favoriter så är det bara att höra av sig till produkter@runnersgear.se.

Jag kommer fortsätta att testa produkter och lägga ut resultatet här i bloggen, var så säkra. Ibland kommer det vara produkter som jag säljer, andra gånger inte.

För att fira öppnandet av Runners Gear erbjuder jag alla 10% på sin första order under hela mars. Använd rabattkoden "Firsttimer" i kassan.

Halkbekämpning

När snön faller och halkan kommer så blir det plötsligt svårare att få kvalitet i löpningen. För många innebär halkan att löpbandet får bli alternativet om det ska bli nån träning alls. Det finns dock ett flertal lösningar på problemet med halka. Dels finns ett antal olika konstruktioner som man drar över sulan och som har dubbar eller liknande för att öka greppet, dels finns det skor som blivit utrustade med dubbar.

Svenska IceBug har på bara några år blivit marknadsledande vad gäller dubbade löparskor. De stora drakarna Asics, Adidas och Nike har inte lyckas (eller velat?) presentera en vettig dubbad vintersko. Asics har förvisso sin modell Arctic, men de jag har pratat med säger att dubbarna slits ut alldeles för snabbt.

Inför årets vintersäsong kom IceBug sin nya modell HIKO BUGrip som är en lite mer dämpad och följsam sko speciellt utvecklad för vinterlöpning.

Saxat från Icebugs hemsida:
"Vi fortsätter vår strävan mot att utveckla den perfekta skon för vinterlöpning. Hiko har en mjuk och flexibel mellansula med god vridstyvhet och skön stötdämpning. En pronationskil hjälper löpare med pronation mot ett mer neutral steg under övergångsfasen från häl till framfot. Tack vare BUGrip dubbarnas dynamiska funktion och karbidståltopparnas extrema slitstyrka, så kan skon och utan problem används för långa löpturer på asfalt när det bara är fläckvis halt. Även lämpad för terränglöpning."

Jag provade ett par IceBugs inför förra vintersäsongen, men jag tyckte då att de var alldeles för hårda och stela, men HIKO är ett stort steg i riktningen mot en mer normal "löpskokänsla". Man får komma ihåg att det är en ganska grov vintersko, ej att jämföra med en "asfalts-sko" avsedd för sommarhalvåret.

Meshen på HIKO är tät och vattenavvisande, alltså inte vattentät, något som har både för- och nackdelar. Nackdelen är naturligtvis att man kan bli blöt om fötterna, men till fördelarna kan man räkna bl a bättre ventilation (= mindre svettigt) samt lite lägre vikt.

Jag har ett par ganska typiska "Asics-fötter", vilket gör att HIKOs passform inte är 100% optimal. Jag skulle snarare säga runt 90%, vilket får anses gott nog. Jag valde ett par UK12, men skulle nog kunnat ha UK11½ om det hade existerat. Hursomhelst så var UK11 för små, så valet var enkelt. Pga dubben kan man ju tyvärr inte provspringa skorna i butik. Jag brukar normalt gå omkring hemma med nyinköpta skor för att känna efter lit eextra, men även det var ju uteslutet. Lite "grisen i säcken" blir det tyvärr.



Första testet av HIKO blev ett backträningspass. Underlaget var snömodd, vilket HIKO förmodligen hanterar aningen bättre än genomsnittsskon, tack vare det grova mönstret. När asfalten kunde skönjas bet dock HIKO rejält och greppet var näst intill perfekt. Under själva intervallerna fick HIKO jobba hårt för att få ner kraften i marken och det lyckades de bra med. Snömodden gjorde sitt bästa för att göra livet surt för HIKO, men jag får ge dem klart godkänt.


Andra testet blev ett 13 km distanspass som delvis gick på packad snö. Även här gjorde HIKO bra ifrån sig och får klart godkänt. Ännu har jag inte upptäckt några "hot spots", dvs ställen där jag riskerar skoskav eller dylikt.


Tredje testet var ett 28 km långpass som gick på varierande underlag. Eftersom jag tröttnat ganska rejält på att springa i snömodden på oplogade cykelvägar så sökte jag mig till packad snö eller plogade trottoarer. HIKO gjorde min framfart säker och bortsett från några kilometer i skogarna vid Stora Skuggan, där jag vaklde att sätta på mina YakTrax, så fick HIKO sköta fästet och gjorde det med bravur.
Inga "hot spots" uppenbarade sig på detta pass, så jag drar slutsatsen att skorna inte kommer ge mig några större problem framöver.


Summering
HIKO är en kompetent vintersko som tack vare dubben gör framfarten på snö och framförallt is säkrare. Löpkänslan är mycket god för den här typen av sko. Den grova sulan greppar bra på olika underlag och dubbarna biter sig fast ordentligt när tillfälle ges. Jag rekommenderar HIKO till den som vill ha en rejäl vintersko för långa och tuffa pass i skiftande terräng och på olika underlag. Till skillnad mot tidigare modeller så är HIKO väldämpad och fungerar bra även på långa asfaltsturer.

Lungplus Sport

När nu termometern verkar stanna under nollan så uppstår ju ett nytt "problem". När kvicksilvret närmar sig -10º blir löpningen inte lika behaglig, framförallt för lungorna. Vanliga distanspass kan jag köra utan större problem, men intervaller eller tempopass där jag verkligen "flämtar" blir i princip omöjliga. Normalt sett så får jag vad läkaren kallade för köldastma eller ansträngningsastma, dvs hosta efter passet som hänger kvar ett antal timmar.

Det finns ett antal lösningar på detta problem, varav ett är en s k värmeväxlare. En klassiker på marknaden är Lungplus som enkelt uttryckt är ett oval plaströr med kanaler av aluminium.

LungPlus är genialisk

Hur fungerar det?
Aluminiumkanalerna värms upp av utandningsluften samt fångar upp fukt och värmer då upp samt adderar fukt till inandningsluften. Man har den framför tandraden och där sitter den utan att man måste knipa ihop läpparna kring den.

Man får inte vara fåfäng om man ska använda LungPlus, för man ser lite knasig ut.

Funkar det verkligen?
Långt över förväntan! Första testet skedde under ett pass med backintervaller. Termometern visade -2º och det var snömodd. Under uppvärmningen stoppade jag in LungPlus i munnen och märkte direkt vilken skillnad det var att andas. Luften blir verkligen lagom ljummen och fuktig! Valde dock snart att ta ut den och "spara" den till intervallerna.

Under första intervallen bekände LungPlus genast färg. Det kändes inte alls konstigt, obekvämt eller jobbigt att andas genom den. Ansträngningsnivån var mycket hög pga snömodden och andningen rejält ansträngd i slutet intervallen. Att en så enkel tingest kan göra sån skillnad! Den fick sitta kvar under resterande intervaller och nedjoggen hem igen. Väl hemkommen sköljde jag ur den ordentligt och lät den torka. LungPlus kan tvättas i både diskmaskin och tvättmaskin.

Nu återstår att se hur den presterar när det är lite kallare, typ -10º. Återkommer med testrapport.

LungPlus Sport kostar ca 250.- och finns bl a på Löplabbet och Runners Store.

Sista testrapporten om CW-X Insulator Pro Tights

Hittills har mina nya CW-X Insulator Pro Tights fungerat utan anmärkning. Gårdagens långpass fick bli eldprovet, eller snarare isprovet, där de fick bekänna färg på allvar. Läs hela historian här.


Långpasset förlades till TEC-banan i Täby. Planen vara att avverka 55 km, men väl där visade sig förhållandena vara alltför svåra. Dock fick jag ihop 35 km på den till en början helt obanade och oplogade slingan.
Jag genomled kalla vindar och ymnigt snöfall, sprang och vadade tidvis i knädjup snö. Min jacka frös till is på framsidan, men tightsen fungerade utan anmärkning genom hela passet. Under en period kände jag mig kall om baken, men det var allt. Totalt spenderade jag 4 timmar i kylan utan tecken på att frysa om benen.

Efter passet i TEC åkte jag hem och bytte tröjor för att sen avverka ytterligare 12 km runt Brunnsviken. Även under detta pass i -8º fungerade tightsen problemfritt.

Trots att jag avverkat 47 km i ordentligt krävande miljö så kändes benen aldrig trötta. Visst var jag energilös på slutet, men benen kändes fräscha under hela passet, vilket jag tackar CW-X-tightsen för. Jag ska investera i ett par Stabilyx för att se vad de kan göra på de riktigt långa passen.

Efter ca 25 km i TEC-spåret var humöret fortfarande på topp!

Tryck i benen

När jag var i NYC för drygt 2 år sen hittade jag tights av märket CW-X. Jag hade sett deras annonser i Runners World US och blivit nyfiken. Priset, ca 900 kr, var ganska högt tyckte jag då, men eftersom de inte finns i Europa så var jag ju naturligtvis tvungen att köpa ett par.

CW-X
CW-X är förmodligen mest kända för sina s k kompressionstights, dvs tights som är utformade för att ge ett specifikt tryck över olika muskler, samt stöd för t ex knäna. De är utformade på ett sinnrikt sätt för att ge bättre hållning och mer skjut i steget, men även för att ge stadga och support. I deras sortiment finns modeller för löpning, triathlon/cykling, återhämtning, skidåkning och hiking. Utöver tights så har de även tröjor, bh samt strumpor, alla med olika typer av support inbyggt. Kläderna delas in i olika grupper för olika funktion och aktivitet:

Ventilator - vid varmare väder
Stabilyx - extra stöd för "core" och knä
Expert - extra support för quadriceps och knä
Insulator - vid kallare väder
Pro - ger extra support vid "linjär" träning, såsom löpning
Performx - ger extra support för ITB, höftböjarna, quadriceps

Det första som slog mig när jag satte på mig mina CW-X-tights var att benen kändes spänstiga, eller snarare på spänn. De ville liksom springa! Redan under första passet insåg jag fördelarna med kompressisonskläder. Oavsett om det är intervaller, tempo eller långpass så har man nytta av kompressionen. Man får lite extra tryck i musklerna och kompressionen hjälper även blodflödet till och från musklerna, vilket påskyndar återhämtningen under och efter passet. Vissa modeller är utformade för extra support av ländrygg och knän

Efter drygt två års användning började mina CW-X att falla isär och det var dags att försöka få tag i ett par nya. Efter att ha surfat runt på nätet ett tag insåg jag att det skulle bli alldeles för dyrt att köpa dem från USA. Det slog mig då att Stefan på Supply Station hade nämnt CW-X nån gång, så jag kontaktade honom och mycket riktigt var han på gång att ta in CW-X i sortimentet. Jag beställde ett par tights av modellen Insulator Pro och några veckor senare hade jag dem i min hand.

CW-X Insulator Pro Tights

Första testetFörsta testet skedde i söndags på TEC-banan. Termometern visade -3º och ingen vind, vilket var i princip perfekt för testets skull. Jag valde "vanliga" funktionskalsonger isf mina Craft Gunde-kalsonger med Windstopper och det visade sig fungera ypperligt. CW-X-tightsen var inte så lite kluriga att få på sig, men efter en kort och intensiv kamp så satt de där och kramade om benen på ett behagligt sätt. Benen kändes genast "springiga". Tightsen är tillverkade i ett ganska tunnt material, men håller ändå värmen riktigt bra. Inga Windstopper-paneler eller liknande finns, men under de drygt 3½ timme jag var ute så kände jag inte en tillstymmelse till kyla någonstans på benen. Betyget blir MVG för detta pass.

Andra testet
Idag var det dags för backintersvaller på lunchen. Vädret var riktigt jävligt, med ymnigt snöfall och rejäla vindbyar. Temperaturen låg runt -5º, men blåsten ökade naturligtvis kyleffekten rejält.
Jag klädde på mig ordentligt och gav mig ut på oplogade trottoarer och cykelvägar. Tightsen höll värmen jättebra trots den kalla motvinden och det var först i slutet av passet som jag kände att låren var lite kalla, men långt ifrån kritiskt. Passet var ca 50 minuter totalt. Betyget bli MVG även för detta pass.


Slutsats
CW-X har lyckats kombinera vinteregenskaer med kompression på ett lyckat sätt. Tightsen sitter riktigt bra utan att glida ner och har en skön insida mot huden. Till skillnad mot de flesta Windstopper-försedda tights så är Insulator Pro följsamma och rör sig med kroppen. Jag ser fram emot söndagens 55 km långpass i dessa tights! Återkommer med en sista rapport nästa vecka.

För mer information, kontakta Stefan på Supply Station

Road ID - passa på!

Fram till den 30 november får man 15% rabatt vid beställning från Road ID om man anger koden pcHelpElves9

Shoe ID är suverän om olyckan är framme!

Missa inte chansen! Passa på att köpa någon av Road ID's praktiska produkter inför löpningen i vintermörkret. Det kan vara din försäkring om olyckan är framme!

Själv har jag Shoe ID på alla skor som jag använder aktivt. Nu har jag även passat på att beställa Wrist ID Elite till både mig och min dotter. Andra produkter som jag har köpt är deras Firefly Supernova och FIXX ID.


En perfekt julklapp till dig själv! Om du inte gör det för dig själv så gör det för dina nära och kära.

Andra testet av New Balance MR749GY

Jag ersatte NB's skosnören med Firefly's varianter med invävda reflextrådar, vilken skillnad va?

Tyvärr säljs de inte längre hos RoadID, men de kanske kommer tillbaka i sortimentet?

Efter en hel dags konstant regnande och bitvis snöblandat, så var det dags för ett kvällspass och valet föll naturligtvis på de nya NB749'orna. Nu skulle de få bekänna färg i uselt väder. Eftersom de enligt specarna ska vara vattenavvisande så passar de ju perfekt för en runda i regn och rusk, eller hur?

Styrde så kosan via cykelvägarna mot Haga-parkens blandade underlag. Där blandas asfalt med grusväg och några av dessa grusvägar var pga byggtrafik fullständigt uppkörda och bestod mest av lervälling, perfekt!

Löpningen på blöt asfalt kändes trygg och säker, enda gången jag upplevde ett problem med fästet var på blöta stenplattor, men det kan berott på andra orsaker än just skorna. Kanske nån

Vid första passagen genom de uppkörda grusvägarna så valde jag det rakaste spåret, rätt genom sörjan. Skorna klarade galant att hålla sig torra och det var först när jag fick en "sekundär pölplask", dvs när man sätter ner ena foten i en pöl och den skvätter över den andra foten, som vatten kom in i framfoten. Jag lyckades göra om samma sak med andra foten, så balansen återställdes. Det dröjde dock inte många minuter för den våta känslan att försvinna och jag kände mig varm och torr om foten igen. Mycket bra!

Trots att de är så pass täta så upplever jag inte skorna som lika varma och täta som mina GoreTex-skor, vilket jag tycker är bra. Det kan bli lite väl varmt och svettigt om de inte släpper in/ut luft.

Betyget efter denna 13 km runda i regn och lera är en 4a av 5 möjliga. Vänster stortå har inte kommit överens med passformen ännu, vilket drar ner betyget lite. Förhoppningsvis förändras det framöver.

På söndag tänker jag ta skorna på långpass och kommer sen med en sista testrapport.

Första testet av New Balance MR749GY

Så var det så äntligen dags att testa mina nya skor. Styrde kosan mot Ursviks motionsgård och värmde upp med knappt 3 km löpning på asfalt. Skorna satt ok, men kändes initialt lite stora runt ankeln. Dämpningen i hälen är fullt tillräcklig för asfaltslöpning, medan framfoten är lite tunnare och mer anpassad för terränglöpning där det är en fördel att ha kontakt med underlaget. Dock var det inget problem på asfalten.

Väl framme vid Ursvik så knöt jag om skorna och fick då bättre passform runt hela foten. Man måste ju oftast springa in skor lite innan de har formats kring foten och det tar även några gånger innan man har vant sig vid nya skor. Jag snörde åt ganska ordentligt och fick en riktigt tight passform som fick skorna att kännas som mockasiner.

Jag sprang två varv i den upplysta 5 km-slingan och skorna kändes riktigt bra. Inga potentiella "hot spots" kunde skönjas, trots att jag valde att springa totalt 15 km första gången. Sulan greppade bra, men så var spåret torrt och utgjorde ingen större utmaning för sulmönstret. Jag fick bra kontakt med framfoten i uppförsbackarna, medan hälens dämpning fungerade fint nedför.

Vikten på 320 gram (storlek 47) är rejält lägre än mina GoreTex Asicssom väger drygt 460 gram (numera drygt 500 gram inkl lera och smuts).

Det ska bli mycket intressant att se hur NB749'orna presterar  i väta och lera samt under långpass.

Jag återkommer naturligtvis med fler testrapporter.

Meshen på ovansidan är inte vattentät, men ska stå emot väta bra

Inte det grövsta mönstret, men klart godkänt grepp hittills

Sulmönstret sett mer från sidan

Teaser New Balance MR749GY

Hösten har på allvar dragit in över Stockholm med allt vad det innebär. Träden skiftar färg och det är friskt i luften, men samtidigt innebär det även regn och rusk, blöta löv och leriga motionsspår.
Jag tyckte det var dags att införskaffa ett par vettiga trail-dojor som står emot vätan lite bättre än vanliga skor. Mina Asics Gel-Trail Sensor 2 som jag köpte för knappt ett år sen är utrustade med GoreTex och helt fantastiska på vintern, men just nu känns de klumpiga och osmidiga. Eftersom jag vill förlägga många av mina pass i spåren i Ursvik (som är leriga, med ett täcke av blöta löv) så behöver jag en smidig sko som greppar bra i leran och håller ute vätan hyggligt.

Ett besök på Runners Store fick det bli. Min klubbkamrat Emelie och hennes kollega Torbjörn(?) var väldigt behjälpliga och till slut föll valet på NB 749. Då min storlek (47!) inte fanns hemma så beställdes den och jag kunde hämta den igår. Priset för NB MR749GY är 1100 kr.

På New Balance hemsida beskrivs skon så här:
"En allround traillöparsko som har en bra mix av dämpning och stabilitet. Skon är byggd kring en ACTEVA LITE mellansula och har ABZORB dämpning i häl och framfot. En grov sula ger gott stöd och Medial Post ger stöd samtidigt som N-LOCK och STABILITYWEB erbjuder god passform och vridstyvhet."

Inte för att jag är påläst angående NB's olika teknologier, men det blir säkert bra. :)

Första testet sker i kväll, så detta inlägg är bara en liten "teaser". Jag återkommer med en riktigt rapport.

Garmin Forerunner 310xt: Testrapport 3

På begäran kommer här ännu en testrapport av nya 310xt.

Jag har nu haft den i några månader och hunnit springa ca 700 km. Hittills har den fungerat näst intill perfekt, men åtminstone en barnsjukdom har den drabbats av.

För några veckor sedan så försvann texten från klockan. Det enda man såg var siffrrna, men inga texter någonstans. Eftersom även menyerna var borta så fanns det inga möjligheter att klicka sig runt och leta efter inställningar som skulle kunna hjälpa. Efter lite googlande på problemet, som jag inte var ensam om på något sätt, så insåg jag att enda utvägen var en total reset av klockan. Tur i oturen var att en ny uppdatering hade kommit (v 2.6) som ändå hade nollställt allt, så jag slog två flugor i en smäll. Eftersom jag misstänkte att den svenska språkfilen var del av problemet så valde jag engelska menyer efter uppdateringen.

Bortsett från denna incident så har klockan fungerat i princip klanderfritt. En lunch när jag var på väg ut på ett stilla lunchpass så visade det sig att jag glömt ladda klockan. Den gången låste sig klockan på "stapelvyn" och svarade inte på några som helst knapptryckningar. Jag lät den vara på tills den slocknade av sig självt. Efter uppladdningen så funkade den som vanligt igen.

Veckan innan Uppsala 100 fick jag tag i det nya mjuka pulsbandet, vilket var en välsignelse. Jag har använt mitt gamla pulsband från Forerunner 305, men pga att batteriluckan blivit lite misshandlad vid batteribyten, så har det resulterat i skavsår och senare ärr. Det nya bältet sitter otroligt mycket bättre och rör sig inte en millimeter, till skillnad från det gamla som hasade omkring och ofta ramlade ner på magen, speciellt när jag sprang med ryggsäck som har "bröstband".

Det verkliga eldprovet vad gäller batteriprestanda blir 100 milesloppet TEC i april, jag kanske återkommer efter det med ytterligare rapport.

Silva Alpha 6

Ledsen att jag inte uppdaterat bloggen på länge. Det beror inte på att det inte funnits saker att skriva om, utan snarare tidsbrist. Jag lovar att bättra mig!

Inför gax så införskaffades en mängd nya prylar. En av dessa var pannlampan Silva Alpha 6, det nya flaggskeppet i Alpha-serien som även inrymmer Alpha 2 och Alpha 4. Skillnaden är storleken på batteriet och alltså brinntiden.

Vad får man då? Jo, en snajdig väska som påminner om en liten agentväska. Inuti finns hård skumplast som skurits ut för att inrymma lampan och dess tillbehör. Man får lampa, huvudställning, batteri, laddare, förlängningssladd, fäste för hjälm samt cykelfäste.

Första riktiga testet skedde på ett fält utanför Ystad, kvällen före gax. Jag gick ut på en åker och slog på lampan och plötsligt sken solen. Nja, kanske inte riktigt så starkt, men det lyste upp rejält. Mina kamrater som också testade sina lampor tyckte plötsligt att deras lampor var väldigt fjuttiga i jämförelse.

Det finns 4 olika inställningar: stark, medium, svag samt "allmänljus". De första tre har en ljusbild med en starkare stråle framåt och flodljus som lyser upp området framför dig. Vad jag kallar "allmänljus" har ungefär samma styra som medium, men utan den starka strålen rakt fram, vilket jag uppskattade mest. Ett jämnare ljus som passade mig bäst i de flesta situationer.

Eftersom jag fick bryta gax efter bara 63 km så fick jag aldrig chansen att testa lampan i skarpt läge, men förra veckan var det iaf dags.

Höstmörkret kommer ju tidigt på kvällarna nu, så redan kl 19 gav jag mig av till Ursvik (skogsområde i norra Stockholm med flertalet motionsspår, varav ett är elljusbelyst) och det s k Extrem-spåret (UE).
UE är 15 km långt, tidvis ganska tekniskt och relativt kuperat.

Hittade en banprofil över Ursvik Extreme som jag "lånade" (C)team Sparcus

Vägen dit är upplyst, men väl framme vid spåret så hade skymningen övergått till kolmörker, så det var dags att tända lampan. Efter att ha testat de olika lägena så valde jag "allmänljus" och gav mig av. Det var väldigt fuktigt i luften och när jag passerade över fälten låg dimman tät, vilket i kombination med lampans sken närmast förblindade mig. Miljoner små vattedroppar reflekterde ljuset perfekt :)

Väl inne i skogen igen var det bara att trampa på, dock med viss försiktighet. Största utmaningen med att springa med pannlampa är att ljuset faller från samma vinkel som du ser, så man får inga direkt synliga skuggor vid rötter och stenar. Dessutom är ljuset från LED blekare och kallare, vilket adderar till svårigheten att se underlagets beskaffenhet. Själv hade jag problem med rinnande ögon, så jag hade stora problem att se ordentligt i början.

Banprofilen i Ursvik är, som ni ser ovan, ganska kuperad och även om man springer en hel del på motionsstigar så går stora delar även på mindre stigar som kan vara rejält rotiga och steniga, vilket ställer extra höga krav på ljuset.

Huvudställningen är bekväm och jag tänke inte alls på att den fanns där. Batteriet hade jag satt i bak på mitt Perfecta-bälte, vilket inte var helt optimalt. Eftersom batteriet är format nästan som en kub så hoppade det upp och ner. Detta löste jag på senare löpturer med att sätta det på framsidan istället.

 

Första skarpa testet i Ursvik

Summering

Silva Alpha är en fantastiskt bra lampa som ger ett ordentligt ljus för de flesta situationer. Huvudställningen är enkel att ställa in, bekväm att bära och dessutom lätt att tvätta. Lampan väger väldigt lite, så det känns knappt att den sitter där. Det är enkelt att hitta rätt vinkel och det är även enkelt att justera ljusstyrkan. Det enda jag kan anmärka på är formen på batteriet, jag hade nog hellre sett ett plattare format.

Testrapport #2 Garmin Forerunner 310XT

Nu har jag använt min 310:a i några dagar och kan bara säga att jag är supernöjd så här långt.

När jag skulle ge mig ut på lunchen i går så startade jag klockan när jag öppnade porten till gatan och inom 3 sekunder hade jag fått fix på 6-8 satelliter och kunde ge mig av. BLIXTSNABBT!
Idag tog det ca 15 sekunder, men så regnade det från en mulen himmel.
Min gamla 305:a tog minst 5 minuter på sig, men ibland upp till 10 minuter.

Den trådlösa importen är inte snabbast i världen, men bekymmersfri. Vid import till SportTracks så verkar det dock bli något fel, för den tar även med tiden jag har stoppat klockan, t ex när jag stannar för att stretcha efter uppvärmningen. Det sänker snittempot ganska rejält.
Det händer inte i vare sig Training Center eller på Garmin connect.
I SportTracks använder jag profilen för Forerunner 405, eftersom den har trådlös överföring och 310:an inte finns som option ännu. Vet inte om det är ett vanligt problem eller kommer sig av att jag använder fel profil, men jag får googla lite.

Fler rapporter kommer...

Testrapport Garmin Forerunner 310XT

Som en av de första i Sverige har jag fått händerna på Garmins nya modell Forerunner 310XT! Hämtade den på Löplabbet Stinsen (tusentals tack till Peter!), i fredags, men pga av andra åtaganden så blev inte premiärturen av förrän i söndags, mer om det sen.

I paketet ligger förutom själva klockan även USB-laddkabel (med klämma), USB-nätadapter samt USB ANT+ stick för den trådlösa överföringen. Just den här konfigurationen är utan Garmins nya mjuka pulsband som tyvärr är försenat, men det gick utmärkt att synka med mitt gamla pulsband.

Installationen är enkel, man laddar ned programvaran från Garmin innan man pluggar in ANT-stickan, sen går man genom en wizard för att ställa in parametrar såsom vikt, längd, kön etc i klockan. Klart! En av de första sakerna jag stängde av var knapp-pipet, som under inställningsprocessen gjorde mig smått vansinnig.




I 310:an kan man konfigurera upp till 4 olika display-sidor mot tre stycken i 305:an. Det finns en löpspecifik display samt tre "allmänna" som alltså gäller för alla sporter. Det finns även lite nya fält i 310:an, bl a annat en pulskurva. Lite kul, men lagom användbar för mig personligen.

Armbandet är lite bredare än på 305:an och har dubbla och rejäla hål. Låset är även det rejält och en extra bra detalj är "tänderna" på insidan av den lilla "gummiringen" som håller änden på armbandet på plats. Jag tyckte det var så irriterande när armbandsänden på 305:an åkte ur i tid och otid.

Smart detalj som håller armbandet på plats

Efter att ha laddat klockan i drygt ett dygn så var det så dags för premiärturen i söndags. Klockan hittade satelliter snabbt och det bar av till Ursvik. Jag hade sett fram emot 310:an så mycket att det blev lite av ett antiklimax när jag väl sprang med den.

Den gör ju samma sak som 305:an, fast lite bättre. Dock gör den ju inte själva löpningen annorlunda. 310:an sitter skönt på armen och displayen aningen mer lättläst än 305:ans. Det är marginellt bättre knappar för att bläddra mellan displayerna och man har lagt in ett "knapplås" som gör att man måste trycka två gånger första gången man vill bläddra, förmodligen bra när man har mycket kläder på sig under höst/vinter och vill undvika oavsiktliga knapptryck.

En mycket uppskattad funktion är vibratorlarmet. Jag har satt min klocka på mellantid varje kilometer och när jag lyssnar på iPod så hör jag inte en signal, men vibratorn går inte att missa.

Väl hemma igen så fördes passet över automatiskt av ANT-programvaran i datorn, men det tog en stund innan jag lyckades lista ut var passet tog vägen. I Training Center tryckte jag på "Ta emot från enhet" och där fanns det plötsligt. I SportTracks har jag lagt till en Forerunner 405:a, eftersom inte 310:an finns som alternativ men de båda använder trådlös överföring så det låg närmast. Jag tryckte på importera och där fanns passet genast. Samma sak i Garmin connect, sajten som ska ersätta den lätt föråldrade Motionbased.

Det som slog mig när jag analyserade passet var att uträkningen av kaloriförbrukningen, som är en sak Garmin har förändrat sedan 305:an, förändrades rejält. Jämfört med ett liknande pass med 305:an så sjönk kaloriförbrukningen med över 20%. Alla kanske inte intresseras av detta, men personligen tycker jag det är bra att veta min förbrukning för att ha lite koll inför de längre loppen.

Så här långt så tycker jag att Garmin har lyckats riktigt bra med "uppdateringen" av 305:an. Hittills har jag inte funnit något som är negativt eller irriterande på annat sätt. Jag har fått lära om lite grand, speciellt vad gäller kommunikationen med datorn, men i övrigt som har det funkat som förväntat.

Första testet HPL-020

Igår var det så dags att inviga nya ryggan. Fyllde blåsan med 2 liter vatten och packade ner VISA-kort, ID och keps i facket därbak. I framfickorna lades iPhone samt kamera. I handen höll jag min Nathan QuickDraw Plus med Perpetuem för ca 3 timmars löpning.

Jag hade planerat ett lugnt och skönt pass enligt 25/5-modellen (springa 25 minuter och gå 5 minuter), men det blev snarare 4,5 km/0,5 km för enkelhetens skull.

Jag krängde på mig ryggan och den satt som en smäck direkt! Helt fantastisk passform! Det mjuka materialet som "västen" är gjort av är mycket behagligt att ha emot huden. Även efter 3 timmars löpning så kändes ryggan mycket behaglig och jag tänkte inte så mycket på den faktiskt. Munstycket fungerade bra och utgjorde inget hinder.

Nackdelar då? Jag saknar bara en sak och det är magnetfästet för slangmunstycket som TNF har på sina ryggor. På HPL-020 är det en klämma man ska fästa slangen i, men den på bröstbandet och har man det en bit ner så är det precis att slangen når dit. Det blev lite meckigt ibland.

I övrigt är jag bara positiv. HPL-020 slår min TNF Thresher med häst längder! Jag längtar redan till nästa långpass.

Nathan HPL-020

Jag kunde helt enkelt inte låta bli! Jag hade beställt HPL-020 samt Synergy 3.0 på Sportkompaniet för att testa hur de kändes på. Jag var i förväg helt inställd på att köpa Synergy'n, men när jag testade HPL-020 så var det den jag föll för.

Dels är den liten och smidig. Den sitter centrerad och koncentrerad mitt på ryggen, till skillnad mot den TNF Thresher jag har (som åxå är en 2-liters rygga) som är lång och smal. Den ger mig mig tyvärr skavsår i ländryggen, vilket har varit rätt plågsamt efter långa lopp eller pass.
Istället för traditionella "ryggsäcksband" så har de valt att skapa en "väst" i väldigt mjukt och behagligt material. Det känns inte alls som en rygga.
Baktill finns det ett litet fack som är avdelat av nät. Det rymmer en hel del t ex plånbok, nycklar etc. I det stora facket ryms vätskeblåsan som rymmer 2 liter. En liten underlig detalj är att det inte finns något att hänga upp blåsan i, utan det verkar vara meningen att den ska ligga löst i facket. Jag tror faktiskt att jag syr fast en liten krok själv.

600 kronor för denna lilla goding är ett fynd enligt mig. Skulle jag köpt den från t ex Zombierunner hade det gått loss på ännu mer inkl frakt (och eventuell tull och moms).

Premiärturen sker i morgon, det ser jag fram emot! Återkommer med utförlig rapport. Här följer några urusla foton tagna med min iPhone:

Höger framficka i nät och med resår.

Vänster fram finns en nätficka och en ficka med blixtlås

Bröstbandet är enkelt att justera vertikalt för bästa funktion.

Liten och smidig som synes

Nathan Synergy

Nathan Propulsion Labratories är en av världens ledande tillverkare av bl a ryggsäckar med vätskesystem. Deras HPL-020 är en av de populäraste inom ultra och trail running i USA.

En av anledningarna till deras popularitet är nog deras uppfinningsrikedom och nära samarbete med bl a ultralöpare.

En av deras senaste innovationer är Synergy 3.0. Själva ryggsäcken i sig rymmer 12 liter, väger ca 0,5 kg och har alla funktioner man väntar sig från en rygga.
Den stora nyheten är den 2-delade vätskeblåsan. Tanken är att man har vatten i ena delen och sportdryck (eller dylikt) i andra. Med ett vred på slangen bestämmer man blandningen! Blåsan rymmer totalt 3 liter.


Man kan alltså ha med sig koncentrerad energidryck och sen bara fylla på vatten när det börjar sina. Riktigt fiffigt! Låter idealiskt för mig till gax100, där jag tänker använda Perpetuem i något koncentrerad form och komplettera med vatten. Min tanke var att ha Perpetuem i flaskor, men med Synergy'n skulle jag slippa det.

Jag har beställt hem en Synergy 3.0 samt en HPL-020 för att prova hur de sitter. Priserna är ca 1000 kr för Synergy 3.0 samt ca 600 kr för HPL-020 och jag har beställt dem på Sportkompaniet.

Löparbränsle

I de senaste numren av den amerikanska tidningen Ultrarunning har jag sett en annons från Hammer Nutrition och beslöt tillslut att titta på vad de erbjöd. Surfade in på deras amerikanska hemsida och hittade en hel del intressant. Upptäckte efter en stund att de även fanns i UK, så min elektroniska resa fortsatte dit.



Där fastnade jag för en av produkter som heter Perpetuem. En sportdryck för träning över 2 timmar, långlopp eller flerdagarslopp. Drycken ska kunna fungera som i princip enda bränslet. Perpetuem är uppbyggd förhållandet 7:1 vad gäller kolhydrater och protein och innehåller bl a kalcium, magnesium, L-Carnitine och Tribasic Sodium Phosphate. All info finns på hemsidan.
Man kan blanda på tre olika sätt:

• 1-timmes flaskan. En portion blandas med vatten och förbrukas varje timme.
  
• Flertimmesflaskan. Man multiplicerar portionen med antal timmar och blandar i en flaska som man sen "snuttar" på och kompletterar med vatten från annan källa.
• Gel/smet. Som ovan men ännu mer koncentrerad.

Pga av sin mjölkiga konsistens så lämpar sig inte Perpetuem speciellt bra i vätskeryggor.



Jag surfade vidare på sajten och hittade Endurolytes, vilket är elekrolyttabletter som hjälper till att hålla kroppens funktioner i balans. Elektrolytbalansen påverkar hjärtat, matsmältningen, musklerna och nervsystemet, så det är av högsta vikt att ha god balans. De flesta sportdrycker erbjuder alldeles för lite elektrolyter för långdistanslöpning. Endurolytes är tabletter som man tar varje timme. Hur många man behöver beror flera faktorer, bl a på hur mycket man väger, hur mycket svettas, väder och temperatur. Man får helt enkelt prova sig fram under olika förhållanden för att hitta en bra balans.



Eftersom jag alltid vill prova nya saker så beställde jag hem ett 6-pack Perpetuem samt några påsar med Endurolytes för att testa.

Första testet blev på ett långpass på drygt 25 km. Perpetuem löser sig snabbt i vatten och bildar inga klumpar, såsom t ex Vitargo. Jag blandade 3 portioner i 2 liter vatten och hällde i vätskeryggan. Packade även med mig Endurolytes.

Perpetuem smakar inte som någon annan sportdryck jag har provat. Den har en lätt mjölkig konsistens och när man dricker den så får man en lätt mjölkbeläggning i munnen. Första klunkarna på passet var ovana, men efter ett tag vande jag mig.
Smaken jag hade valt var apelsin/vanilj, men smaken är så svag att det lika gärna kunnat vara choklad/banan. :) Jag gillade att den hade så svag smak, för det är lätt att tröttna på att timme eter timme ha samma smak i munnen. Jag har fördruckit mig på både Maxim och Vitargo och gått över helt till vatten innan jag hittade Perpetuem.

Funkade den då? Svårt att säga på ett så kort pass, men jag tyckte iaf om den och magen hade inget emot den, så den får bli min nya kompis framöver. Endurolytestablettena gick åxå ner utan att göra nåt väsen av sig. Det är ju först efter 3-4 timmar som man behöver den här typen av hjälpmedel, så det krävs ytterligare "tester" för att avgöra om den lever upp till löftena på hemsidan.

Jag mailade Hammer Nutrition och berättade att jag tränar inför gax100 och frågade om jag kunde förlita mig på Perpetuem och Endurolytes som enda energi och elektrolyt under loppet.
Tillbaka fick jag ett jättelångt mail med rekommendationer, råd och länkar till artiklar och e-böcker. Helt fantastisk support må jag säga.

Igår beställde jag ytterligare Perpetuem och Endurolytes. Hoppas de hinner komma innan Lidingö Ultra för det vre ett perfekt tillfälle att testa dem.

Ny schysst vätskerygga från TNF

Sist jag var inne i The North Face-butiken i Stockholm så "snubblade" jag över deras senaste nyhet E Race Boa, en vätskerygga med TNF's Boa-system. Ett sinnrikt system med vajer som de hittills använt på utvalda skomodeller. Jag har ett par Arnuva Boa som jag är supernöjd med och blev glatt överraskad när jag upptäckte att de även använt tekniken på en rygga.

E Race Boa är alltså en vätskerygga med Boa-tekniken, vilket gör att man med hjälp av ett hjul enkelt kan reglera hur tajt ryggan ska sitta. Alt eftersom man dricker, och vätskeblåsan bli mindre, så kan man spänna åt ryggan så att den sitter ordentligt. Vanligtvis får man spänna alla remmar på liknande sätt, men Boa-systemet gör det enklare.

Vätskeblåsan rymmer 1,5 liter och den i övrigt mycket spartanskt utrustade ryggsäcken är utrustad med små borttagbara väskor på midjeremmen.

Priset i butik är 799.-